Drabbades vittnesmål

”Jag hade själv aldrig kunnat föreställa mig att ljudet från vindkraftverken skulle kunna vara så störande.”

”Tänk att inte kunna gå på en härlig och tyst skogspromenad i sin skog längre.”

”Jag hade svårt att somna och att koppla av, eftersom jag i sovrummet hörde ett pulserande dån hela tiden. Swosch, swosch, swosch.”

”Tortyr, tycker jag!”

”Jämnt brusande kan man lära sig leva med, men pulserande ljud i hjärtslagstakt behöver inte vara särskilt starkt för att upplevas som extremt störande.”

”Sedan vindkraftverken satt igång är det inte längre tyst. Vissa dagar kan vi inte ens höra fågeln som sitter några meter bort.”

”Det är läskigt mamma, jag vill hem! sa min dotter, 4 år, då vi cyklade till skogen och vindkraftverken lät jättehögt.”

”När man lever ute på landet skall man ju kunna sitta utomhus utan att behöva känna sig stressad.”

”Dånet tränger in överallt, penetrerar mitt innersta, min oas, min tillflykt, mitt hem, mig.”

”Förut har vi kunnat cykla eller gå i detta tysta, lugna område. Nu är det ett hemskt ljud, liksom flygmaskiner som inte flyger härifrån.”

”Jag har fått betydligt mer försämrad sömn.”

”Om friden ersätts med bullermattor kommer landsbygdskommunerna att dö ut, för vem vill bo där ute när det är minst lika mycket störande buller som i stan?”

”Detta är tortyr och mig veterligt så är det strängt förbjudit i vårt land.”

”Sen vindkraftverken dök upp här hos oss har jag mindre och mindre velat komma hem från mitt bullriga arbete, då det oftast bullrar mer här hemma än på jobbet.”

”Stressen som dessa ljud skapar är väldigt negativ för mig som är diabetiker. Stresshormon gör att blodsockret hamnar högt och går inte att få ner ens med större doser insulin. Dagar det blåser blir min sjukdom svårinställd.”

”Vi valde tystnaden, men tystnaden togs ifrån oss.”